Fru Monthan: Om mig själv del 1

torsdag 6 januari 2011

Om mig själv del 1

Mitt namn är Linda Monthan och jag föddes den 2:a augusti i katrineholm. Jag är född med missbildningar framförallt i de nedre extremiteterna.jag var gipsad från fötterna upp till midjan från födseln och fram till operationen 1982. Jag opererades för höfledsluxation i maj 1982 och var därefter gipsad i 6 månader. Även fötterna har opereats tidigare vid Akademiska Sjukhustet i uppsala.
Jag förbättrades och kunde i början av 1986 gå kortare stäckor men blev fort trött pga dålig styrka i benen.
Då lade jag mig ner och hasade mig fram på golvet med armarna.
Hade skenor på både benen som användes hela dagarna.

jag har även dålig gripförmåga, Höger hand har fem fingrar och saknar tumme, ja det låter knäppt men så är det är även på vänster tror jag.
Har även missbildningar i gom och svalg och måste finfördela maten. (bättre nu)

Den 28/10 1986 genomgick jag en benförlängningsoperation av höger ben samt rotation av höger fot till ett mera korrekt läge. Förlängningsprocessen beräknades ta 6 månader i en ram samt därefter en tid gipsad.
Därefter måste jag lära mig gå på nytt.
Dec-86 operarde jag hälsenan och hade svårt att orka med gångträningen.

Jag vårdades dom första 3 månader på sjukhus. Kom hem första gången november 1981 och då matades jag med en sond. varje måltid tog ca 2 2/1 timme. 1986 i februari kunde jag äta själv om man finfördelade maten noga.

jag slet massa kläder då jag hasade på golvet hela tiden. Och byggde upp massa muskler i armarna.
jag var nedstämd och ledsen eftersom jag trodde jag skulle bli frisk efter alla 20 operationer och ville kunna springa som andra barn. och jag hade mycket värk. Och jag va inte motiverad att träna.
har skrivit av en journal om mig kommer ju inte ihåg så mycket av denna tid.

Detta var lite om mitt liv som baby. kommer skriva i flera omgångar om mitt liv..




Annars då vad har hänt idag?? Inte ett jävla skit. Jo jag har pratat med min kusin rita i Tumba det är jätte skoj. hoppas kontakten håller i sig.
Sen är ju det ett sånt snöväder att man kan inte ta sig nånstans. Skit jobbigt. Och Jasmine är utråkad oxå... Men vi hörs igen
puss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar