jag har knappt några minnen från när jag var liten. Vet att pappa drog när jag va ca 6 månader nånting. han skämdes väl redan då.
mamma har berättat att när hon en gång skulle till kiosken när jag va lite och han skulle passa mig, så blev han så sur för at inte fick följa med så han höll mig utanför fönstret och tänkte kasta ner mig!!! Men min plats pappa Berny kom bakom honom och tog in mig... Fatta hur trög man kan vara.
Jag var typ en gång om året på ett rehabiliterings centrum i eskilstuna ( Näckrosen) men andra handikappade barn. Där träffade jag Annsofie och vi är vänner än idag. När jag var där hade jag det bra. Pappa fanns inte i mitt liv då heller.. Jag vet fan inte vad jag har gjort honom. Jag träffade han nån gång och jag åkte ner till Skåne sär jag har min bror så där var jg med en gång. Men har typ inte så många minnen där ifån heller :( jag har ett minne av att jag o pappa o nån mer tror jag var o bada i en pool på kvällen. Sen såg jag aldrig timmy mer :(har en syster till som heter therese oxå men henne har jag inte lyckats hitta tyvärr.
Jag flyttade ofta när jag var liten oxå. Blev mobbad på varje skola nästan. Mitt psyke var nere på botten redan när jag var liten. Jag tror att inte pappa har funnits i mitt liv så som en riktig pappa ska har skadat mig mer än vad nån tror. hade han kanske varit där o stöttat mig så kanske jag hade varit en helt annan person.
mamma drack mycket när jag va äldre oxå. det va jobbigt som satan.
När jag gick i högstadiet det va då allt gick åt helvete.
jag hittade ett papper som jag hade skrivit 5/4 -96 det löd:
mamma har berättat att när hon en gång skulle till kiosken när jag va lite och han skulle passa mig, så blev han så sur för at inte fick följa med så han höll mig utanför fönstret och tänkte kasta ner mig!!! Men min plats pappa Berny kom bakom honom och tog in mig... Fatta hur trög man kan vara.
Jag var typ en gång om året på ett rehabiliterings centrum i eskilstuna ( Näckrosen) men andra handikappade barn. Där träffade jag Annsofie och vi är vänner än idag. När jag var där hade jag det bra. Pappa fanns inte i mitt liv då heller.. Jag vet fan inte vad jag har gjort honom. Jag träffade han nån gång och jag åkte ner till Skåne sär jag har min bror så där var jg med en gång. Men har typ inte så många minnen där ifån heller :( jag har ett minne av att jag o pappa o nån mer tror jag var o bada i en pool på kvällen. Sen såg jag aldrig timmy mer :(har en syster till som heter therese oxå men henne har jag inte lyckats hitta tyvärr.
Jag flyttade ofta när jag var liten oxå. Blev mobbad på varje skola nästan. Mitt psyke var nere på botten redan när jag var liten. Jag tror att inte pappa har funnits i mitt liv så som en riktig pappa ska har skadat mig mer än vad nån tror. hade han kanske varit där o stöttat mig så kanske jag hade varit en helt annan person.
mamma drack mycket när jag va äldre oxå. det va jobbigt som satan.
När jag gick i högstadiet det va då allt gick åt helvete.
jag hittade ett papper som jag hade skrivit 5/4 -96 det löd:
Mina Tankar om mitt liv.....
jag sitter här på mitt rum och känner tårarna rulla ner för mina kinder. Jag tänker: Varför finns jag??? Hur kunde GUD göra så här mot mig?? Kan ni svara mig det??!! Ni som är normala ni behöver inte skämas när ni går ut på stan. Men det gör jag! jag hatar mig själv så jävla mycket! Varför just jag och ingen annan?
Jjag känner mig som en jävla kasperdocka. det kanske skulle vara bätter om jag inte fanns. Ni ska veta att det är inte kul att leva som en kasperdocka. Inge kul att leva med smärtor överallt.
Nästan alla killar jag har haft tar mig som ett jävla sexobjekt som dom bara kan leka med sen kasta bort. Och det är fan inte kul!!
Och alla bara lägger sig i vad jag gör, här är några ord till dom:
Vad fan har ni med det att göra???? Det är mitt liv, jag gör som fan jag vill. om jag inte gör som ni eller är som ni, ska ni bara skita i det. annars så kan ni dra åt helvete. För det är faktiskt bara mina jävla ensak. Tänk på det nästa gång ni lägger er i mitt liv..
Nu till min pappa. han är helt konstig. För han vill nu helt plöstligt träffa mig. Innan jag var på psyket visste han knappt vem jag var. Visst vill jag träffa honom men det känns faktiskt konstigt, tror mig jag vet.
Han bara lova och lovar en massa men håller det inte. Och det är jag jävligt trött på. han kan väl inte leva på sina lögner hela sitt liv. Eller? han har två barn till som han inte bryr sig om. Hans nya tjej och han har ett bar ihop, som han bryr sig om. jag har träffat henne en gång.
Undrar om han blev glad för korten jag skickade? Det var kort på mig i olika åldrar.
Om jag inte duger som jag är så kan han dra åt helvete! För då vill jag aldrig mer se honom igen. jag hoppas att han fattar det. För det är sant.
Jag kan inte koncentrera mig i skolan pga pappa. Men jag vill kunna göra det. Så nu måste jag tänka mer på skolan och betygen. jag har lovat mig själv att ta skolan på allvar efter påsklovet. Men ibland så får jag gråtattacker och måste gå ut och gråta. Och det händer ofta och då kan jag inte plugga alls. Men vi får se vad som händer i framtiden. Om det blir bättre eller sämre vi får vänta och se...
Skrivet av Linda Adolphi 96
jag sitter här på mitt rum och känner tårarna rulla ner för mina kinder. Jag tänker: Varför finns jag??? Hur kunde GUD göra så här mot mig?? Kan ni svara mig det??!! Ni som är normala ni behöver inte skämas när ni går ut på stan. Men det gör jag! jag hatar mig själv så jävla mycket! Varför just jag och ingen annan?
Jjag känner mig som en jävla kasperdocka. det kanske skulle vara bätter om jag inte fanns. Ni ska veta att det är inte kul att leva som en kasperdocka. Inge kul att leva med smärtor överallt.
Nästan alla killar jag har haft tar mig som ett jävla sexobjekt som dom bara kan leka med sen kasta bort. Och det är fan inte kul!!
Och alla bara lägger sig i vad jag gör, här är några ord till dom:
Vad fan har ni med det att göra???? Det är mitt liv, jag gör som fan jag vill. om jag inte gör som ni eller är som ni, ska ni bara skita i det. annars så kan ni dra åt helvete. För det är faktiskt bara mina jävla ensak. Tänk på det nästa gång ni lägger er i mitt liv..
Nu till min pappa. han är helt konstig. För han vill nu helt plöstligt träffa mig. Innan jag var på psyket visste han knappt vem jag var. Visst vill jag träffa honom men det känns faktiskt konstigt, tror mig jag vet.
Han bara lova och lovar en massa men håller det inte. Och det är jag jävligt trött på. han kan väl inte leva på sina lögner hela sitt liv. Eller? han har två barn till som han inte bryr sig om. Hans nya tjej och han har ett bar ihop, som han bryr sig om. jag har träffat henne en gång.
Undrar om han blev glad för korten jag skickade? Det var kort på mig i olika åldrar.
Om jag inte duger som jag är så kan han dra åt helvete! För då vill jag aldrig mer se honom igen. jag hoppas att han fattar det. För det är sant.
Jag kan inte koncentrera mig i skolan pga pappa. Men jag vill kunna göra det. Så nu måste jag tänka mer på skolan och betygen. jag har lovat mig själv att ta skolan på allvar efter påsklovet. Men ibland så får jag gråtattacker och måste gå ut och gråta. Och det händer ofta och då kan jag inte plugga alls. Men vi får se vad som händer i framtiden. Om det blir bättre eller sämre vi får vänta och se...
Skrivet av Linda Adolphi 96
jag har skrivit rakt av texten.... jag kommer berätta mer om mitt tonår och uppåt. menn detta får bli allt i detta inlägg.
Nu ska jag berätta lite om daegn.
vi har varit ute med Lina micke benjamin millan daniella mamma stoffe jag jasmine och viggo. Vi var i skidbacken o dom åkte pulka. inte jag då hatar vinter.... Älsklingen har varit och övningskört lite med fia. Ska göra det imorrn med fast till eskilstuna.
jasmine idag!
Nu ska jag berätta lite om daegn.
vi har varit ute med Lina micke benjamin millan daniella mamma stoffe jag jasmine och viggo. Vi var i skidbacken o dom åkte pulka. inte jag då hatar vinter.... Älsklingen har varit och övningskört lite med fia. Ska göra det imorrn med fast till eskilstuna.
jasmine idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar